För tusen år sedan

Tiden då Arnljot utspelar sig var en viktig brytningstid i Nordens historia. En ny religion var på intåg och med den nya idéer om lag och rätt samt statsorganisation. Riksenandet pågick, men ännu ett tag skulle de olika landsdelarna ha mycket att säga till om. 1015 blev Olav (II) Haraldsson

kung i Norge och försökte bryta de lokala stormännens makt.

Genom inblandning av den danske kungen, Knut den store (1014-1035), som hade anspråk på Norge, och med de lokala stormännens motstånd, tvingades Olav lämna landet 1028. Danske kungen tog då makten i Norge med Håkon Jarl som styresman.

Olav var gift med den svenske kungen Olov (I) Eriksson Skötkonungs (995-1022) dotter Astrid, och sökte sig nu till Sverige och Astrids bror kung Anund Jakob (1022-1050). Han for sedan vidare till Gårdarike (Ryssland) och blev där emottagen av storfurst Jaroslav I den vise (1019-1054) och dennes storfurstinna Ingegerd, som var syster till Astrid och Anund Jakob. (Efter sin död blev Ingegerd helgonförklarad som första svenska under namnet Anna av Novgorod.)

Utvecklingen i Norge gjorde att Olav återvände för att återta makten. Med stöd av sin svåger Anund Jakob inföll Olav i Trøndelagen 1030 från Jämtland. Vid Stiklestad i Verdalen drabbade han den 29 juli samman med sina motståndare, såväl hedningar som kristna, med Tore Hund som anförare. Bondehären segrade, men Olav vann sin helgonstatus och blev Norges ”evige konge”. Fem år efter slaget, 1035, blev Olavs son Magnus I Olavsson, med tillnamnet ”den gode”, kung och regerade till 1047. Kristendomen kom att införas och Norge blev ett enat land.